intemindag

Jag sitter hemma i min soffa, dricker kaffe och väntar på att jag ska få motivation till att skriva en text om en redovisning som handlade om Jehovas vittnen. Inte kul! Jag sitte hellre och tänker hur sjukt många minnen man har. Man har ju så sjukt mycket minnen som är helt meningslösa, som liksom bara finns i ens huvud. Minnen som har råkat ramla ur själva sammanhanget, det ligger helt själv bland alla andra minnen. Tex igår när jag gick till affären såg jag massor av hundbajs, inte bara hundbajskorvar utan också hundbajsmärken där hundbajset legat innan det blivit upplockat. Då kom ett minne av hur mamma och jag sitter på vår uppvart till vårt hus och rensar grusgången. Vi var ganska långt ner på uppfarten så vi var nära vägen, jag kommer inte ihåg hur liten jag var men kanske sådär 7-8år, men i alla fall så går det förbi en man i 30års åldern med sin schäfer och hunden sätter sig och bajsar precis utanför vår uppfart. Mamma och jag tittar på lite surt för att se om han tar upp bajset. Mannen som tyckte det var lite pinsamt att hans hund bajsa precis där vi satt böjer sig ner för att ta upp bajset då han plötsligt upptäcker att hundet bajsat diarré. Mannen försöker trots det vattniga bajset plocka upp det men efter många försök går han skamset vidare med sin hund. Mamma som hatar folk som inte tar upp bajset efter sina hundar sprang gensat för att hämta pappa medan jag sprang och hämta Totte så vi kunde titta på diarréet. Pappa kom sen med en vattenhink och försökte skölja bort det.

Varför kommer jag ihåg detta? fatta hur många sådanna minnen som ligger och flyter runt i mitt huvud, minnen som står för sig själva liksom. Jag kommer aldrig glömma det där bajset. Haha stakars Kille, tänk så pinsamt!

Eller det här minnet är verkligen meningslöst, när AnnaP skulle börja i min sexårsgrupp satt hon på en stol och brevid henne ståd hennes gamla dagisfröken eller nått och pratar med min sexårslärare. Jag kommer in och får syn på Anna sittandes där på stolen med huvudet sådär lite kaxigt på sniskan och målade en prinsessa. Samtidigt säger hennes dagisfröken - Jah Anna gillar att måla prinsessor. Sen kommer jag inte ihåg mer, liksom jag var 6år då hur kan jag komma ihåg detta? Och varför kommer jag just ihåg den lilla minuten av min sexårsgruppstid så bra?

Nu ska jag sluta minnas och börja skriva lite istället. Bajs bajs 

Det känns som vår ute när solen lyser, lite surt bara att snön fortfarande är kvar och att det är kallt ute. Igår gick jag hem till mamma och fika med henne och Helene, det är så mysigt att vara ledig och inte ha något speciellt att göra eller fixa med. Jag borde ju iofs plugga till tentan men jag orkar inte bry mig om plugg just nu, jag orkar bara bry mig om mig själv. Känns som om jag har tappat motivation till allting förutom till mig, liksom bara lilla jag utan alla måsten. Jag inbillar mig själv att jag mår asbra nu och att jag inte har något jag måste göra. Men egentligen har jag massor, jag ska hinna läsa typ 6böcker till nästa vecka, hinna plugga på alla böcker till tentan, plugga till min omtenta som jag inte en kollat upp när den är, gå ner 7 kilo, måla och tapetsera i lägenheten, hinna vara med alla mina vänner. Det ordnar sig säkert=) Nu orkarjag inte tänka på det mer, jag ska dricka mitt kaffe och sedan fortsätta städa och tvätta.

Ikväll ska jag på en mysig fika med mina lärarkompisar. Just det nu ska ni få se vad jag har gjort=)





Jag har målat mina svarta glasögon lila med nagellack! Jag använder ju aldrig dom så tänkte att jag lika gärna kan teste och se om det blir bra, och det vart det. Haha ser fan ut som en 12åring på sista bilden:D Ser alltid så liten ut när jag är osminkad:/

Februari månad har varit den västa i mitt liv. Efter att ha bott på sjukhuset i 16 dagar känns det nu underbart att bara få vara hemma och ha tråkit i fred. Inte sitta i dagrummet för att se på tv, eller om man känner för att vila lite i sin säng så ligger tre andra personer i rummet med besökare som pratar högt och stör. Haha när jag första gången skulle få  bli av med droppet som jag hade haft dygnet runt i 7dagar och fick gå fri på sjukan kännde jag mig så jävla lycklig. Jag vart verkligen fri! Jag kunde nu gå lite fortare än vanligt liksom YES, verkligen...kul.

Nu när jag är hemma njuter jag av precis allt. Det är så mysigt att bara vara, att man får göra vad man vill. Jag dricker kaffe nu och ska sen till skolan och det känns så mysigt.

Mars ska bli en bra månad och en bra start på mitt gamla liv!(det liv jag starta innan jag blev sjuk)

Hej